Att få komma hem till Knutte

© Sara Lovisa
2013-06-08 @ 19:00:25

Den här rumpan alltså

© Sara Lovisa
2013-06-07 @ 15:09:45

Muskler av stål! Woho!
Är inne i ett brutalt träningsrace, har fortfarande inte återhämtat mig från mördarpasset i onsdags.
30 djupa utfall med hantlar varvat med 15 armhävningar x4
Varpå jag direkt gick över till 10 burpees varvat med 1 minut planka x8.

Jag kan ärligt erkänna att jag ville göra slut med mig själv som satt ribban så högt. Halvvägs.
Svor så högt jag kunde utan att väcka A mellan varven.
Envis som en gammal get slutförde jag vartenda hopp, hävning och planka. Dödens utmattad låg jag sen på golvet!

Hur skulle man ta sig nånvart, utan den där jävlar anamman?
Nej. Jag vill för mycket för att erbjuda mig själv ursäkter.

Sitter förtillfället i solen. Det vart pass efter ett möte imorse och jag tänkte snart piska på mig ett till. Imorgon lär det bli vila!


Du och jag Gulletussan

© Sara Lovisa
2013-06-04 @ 22:07:00
Bra dagar, dagar då jag känner flyt. Tar jag ofta med mig dunka-dunka musiken som vi spelar på jobbet hem på cykelfärden. Uppför hela svingen. Med den dunkandes i kroppen kör jag om ALLA!
Tempo, tempo och brännande sveda i benmusklerna.
Med Skrillex kan du nå Carlshem på 12 minuter. Jag har provat!
 
Sköra dagar, när jag redan på morgonen vaknat upp med en svullen magkatarrsmage och en stresskänsla i bröstet blir dunka-dunka musiken bara skärande oljud.
Så efter en lång arbetsdag med hög musik där jaget vacklar vid varje motgång byter jag musiken mot min bästa podcast. För att orka.
-Roll on med Mia och Klara, 2008-06-07. Speltid 27 minuter och 30 sekunder. Den är min bästa räddning, även om det är många avsnitt som spelas flitigt.
För när jag hör Gulletussan ringa till sjukvårdsrådgivningen för att fråga
 
"Om det skulle vara såhär att jag skulle känna, att jag skulle vakna en morgon och känna JAG VILL DÖ! Vart ringer jag då? Nu är det ju alls inte så. Jag bara ponerar. För jag har det, vi har det jättebra! Kevin som är 4år han mår jättebra. Moa som är 2år mår också jättebra. Jättegoa ungar! Mathias, min man som är hockeyproffs han mår också jättebra! Och jag mår fruktansvärt bra. Jag bara ponerar ifall! Vad gör jag då?!'
 
Det är då det porlar till i bröstet. Igenkännsingsfaktorn. Den här känslan av att inte vara ensam. Du är aldrig ensam om att känna att livet är tufft. Livet som förälder och komplicerat och svårt. Bara att ta hand om sig är ju svårt liksom? Och ta hand om barn när en är så trött att det känns som att lite för höga toner hade fått en att sprängas i luften likt fågeln som sjunger ikapp med prinsessan Fiona i Shrek, det är fan ingen barnlek!
Där får du gräva djupt.
Och nej. Nu är det inte så att jag går och funderar på att lämna mitt jordeliv för att hoppa till Nagiala, men Gulletussan träffar så rätt. Hopplösheten. Paniken! Att världen verkar vila på ens axlar medan benen hotar 
-Nu viker vi oss! VILKEN SEKUND SOM HELST! I krisstunden.
Just där och då likställer jag humor med den främste av fräslare.. Messias själv! Reinkarnation i speedfart!
 
I den kan jag lappa ihop mig själv. Dra det djupaste av andetag. Reflektera över hur tankarna går. Vad jag kan och inte kan påverka. Acceptera. Vara snäll mot mig själv. 
Så att när jag cyklat upp för alla backar, kan öppna dörren och möta Alfons med öppna armar och ge honom en kyss. Hålla om min käresta och fråga hur hans dag har varit. 
Så att jag kan vara närvarande. Visa kärlek.
 
 
Vi kan hålla varandra i handen när det är tungt, jag och Gulletussan.
Amen.

Att vara god mot sig själv

© Sara Lovisa
2013-06-04 @ 19:17:32

Nyttjar tiden till max och flänger som mest hela tiden

© Sara Lovisa
2013-05-29 @ 19:44:00

Jobb, mammaliv och sol. Det gäller att passa på här och nu! Ös!

 


Ljuva sommar

© Sara Lovisa
2013-05-29 @ 19:42:56


Helt magiskt

© Sara Lovisa
2013-05-26 @ 20:59:04
 
Utång efter jobbet med Jessica och Dennis.
Förfest med fokus på ganstamusic hos J och hennes kära sambo och katter innan vi rullade vidare mot Scharinska och slog klackarna i taket!
Bara en sån sak som att gå längs älven hem och se fullmånen speglas i glasglast stilla vatten.
Må så vara att det var mindre glamoröst att vakna upp 4-5h senare och vara mamma igen till en tjurig 2 åring men det var det värt.
 
Födelsedagsfirande ute i skogarna gjorde den här dagen till en magisk sommardröm.
Jag är så trött, tömt på krafter men ändå få fylld av kärlek.
Att bara få vara i mitt jag, med mina vänner, med min kärlek en kväll och sedan få en hel dag med familjen var precis vad jag behövde.
Det och ett varmt bad.
 
Dags att slå igång Girls och sjunka ner i det ångande bubblet!
 

Fredag

© Sara Lovisa
2013-05-24 @ 18:00:07


Svart på vitt

© Sara Lovisa
2013-05-24 @ 09:08:00
 
Här kommer min motivationshöjare just nu!
Före-bilden är tagen våren 2011. Skulle tro att det skiljer ungefär 10-12kg mellan bilderna och jag har faktiskt samma träningsbyxor på översta bilden!
Snacka om att kroppen går att bygga om!
 
Den enda delen jag inte förmår trolla med är den uttöjda huden, den delen som brast när jag gick över tiden med Alfons. Min snart uttömda skinnpung, den hänger bäst den vill. Helt utan elastitet.
Så att det börjar gå att skönja muskler trots all hud känns amazing!
 
Jag ställde mig på vågen igår, första gången på forever. Mest för att se om den precis som måttbandet skulle visa på minskning. Men icket! Den visade ytterligare +!
Så tung som jag är nu var jag inte ens i julas, översvämmad av knäck och julmatssvullnad. Nej, jag har faktiskt inte vart såhär tung sen jag precis separerade! Holy crap. 
 
Trots det sitter jag nu på dom minsta måtten jag haft kring magen.
+6kg från minstavikten förra sommaren. För att få lite klarhet på mysteriet jag grävde i arktivet, och nu ska ni få se vad jag hittade!
(Jora. Tacka vette dokumentationen!)
 
Det är trots en viktuppgång en förjävla skillnad i muskelmassa!
Och inte konstigt det. Jag hade bara kunnat drömma i somras om att utföra dom styrkeövningar jag gör nu!
(Igår gjorde jag 18 armhävningar på raken, på tå! Snart är målet på 20 innan sommaren nått!)
 
Om jag inte minns fel så låg jag kring 72kg på första bilden. Midjemåttet på 71-72cm och 80-82cm runt magen. Den andra bilden är tagen igår med förbluffande 76kg, midjemått på 70-71cm och 79-80cm runt magen.
Rumpan ligger stadigt på 101cm på båda bilderna och låren har jag för dålig koll på låren för att veta skillnad, Känns som att stadigt håller mått mellan 65-68 på rundaste delen. Fettdepåerna vill förbli in i det sista!
 
Slutsatsen är som vi redan visste att vågen inte säger allt! Mät och fota damer!
Men jag håller fortfarande tummarna för att jag ska ligga på 60+ istället för 70+ någon gång innan jag går i graven.
 
Nu ska jag dricka upp sista kaffeslurpen sen kör vi styrka, som fan.
Amen.

Torsdag

© Sara Lovisa
2013-05-23 @ 19:48:14

Workout done, provsminkning inför L&P's bröllop check och så hann jag med kaffe med Pau. Guld värt!

När jag inte strövade runt i träningskläder var jag såhär piffig!


Passar på att njuta en sista sväng av svallet

© Sara Lovisa
2013-05-22 @ 20:46:12

Mit sköra hår har börjat säga ifrån så nu är det nog dags att ta ut hårförlängningarna. Vilken sorg!
Har börjat ta ut några, i vissa följer hels testar med medan andra klarar sig bra.
Vet inte riktigt hur jag ska göra då kort och tunnt hår känns som det sista jag vill tillbaka till. Men kanske är det en vra idé att ta ut dessa slingor, se över skadorna och fräscha upp innan jag eventuellt sätter in på nytt. Typ inför ett bröllop jag ska på i slutet av juni. Då hade jag velar ha långt. Faktiskt!
Nåväl.
Håret har gett mig ofattbar lycka i 10 veckor! Fyfan vad snyggt det är!


Bara för att vi är så utsvultna på illustrationer

© Sara Lovisa
2013-05-21 @ 22:23:00
 
Min darling Jossan ville ha förklarat hur jag stretar med mina plankor, så utöver en bildlig förklaring på instagram så publicerar vi det här också. Det är så fattigt med illustrationer!
Ni som vill följa mig där hittar mig föresten under namnet "saralovisas"
 
 
Haha det går nästan att ana att jag kände mig mindre motiverad idag, till och med översatt och tolkat med penna.
Slut tjej!
 
Nåväl, det är mycket såna här plankor just nu. Döden för bålen!

Killer

© Sara Lovisa
2013-05-21 @ 20:36:08

Idag har jag betat av jobb 9-17.30, tur att vi får chansen att gå ut på lunchen. Att stå i butik hela dagarna när sommarvädret äntligen är här är allt annat än roligt! Ge mig sol och ljumma vindar!
Väl hemma, uppvärmd av cykling uppför backarna,övertalade jag mig själv att köra styrkepass som jag planerat trots att det kändes så motigt.
Tröttheten och lusten efter att sitta i kvällssolen var total!
Men jag har lovat mig själv att ge allt för att vara konsekvent, ta dom chanser som ges. Annars blir det inte resultat för slitet. Och vem hänger läpp då? Jo, jag.

Så jag betade mig igenom passet. Envis som en get!
Fokuset låg på överkropp.
Mestadels plankor med hantlar.
-Helt fruktansvärt tungt och jag frustar som ett djur för att lyckas hålla en bra andning samtidigt som lyftet ska utföras rätt!
Men jag måste utmana mig för att det ska ta på. Vanliga plankor räcker inte längre, och det får jag vara tacksam för!
Mitt i drickpausen så fick jag syn på mitt eget ansiktsutryck. Nog för att jag kan se ut som en killer men. Oh my!
Jag tror man gör rätt i att passa sig för att komma i min väg när jag lyfter skrot. Livsfarligt!



Måndag!

© Sara Lovisa
2013-05-20 @ 10:05:05


Mamman var ute och slirade med Vero Moda och Jack&Jones

© Sara Lovisa
2013-05-12 @ 15:30:06
 
Inför personalfesten igår så fyndade jag det mest magnifika halsband man kan tänka sig! Stora stenar i neonlime ihopsatta med ståltråd. Precis ett sånt som jag letat efter i flera månader!
Men matchande naglar i exakt samma nyans som halsbandet, svart pleplum top från Vero, höga svarta jeans (går fortfarande igång på tanken att jag fått på mig strl 28) och höga klackar i svart var jag taggad nått så fruktansvärt!
 
Av bar det och vilken kväll det blev!
Jag har aldrig dansat så mycket i hela mitt liv! Nej, jag brukar inte dansa alls men jädrar vad i gasen jag var igår. Maj god vilka ömma fötter det var som stod och hoppade!

Och helt fel kändes det inte att komma på sig själv med att i stort sett bara dricka vatten efter 22.
Det är liksom så skönt att kunna cykla hem stadigt, njuta av nattdimman och sen krypa tills kojs utan att må dåligt.
Dåligt mådde jag dock då Alfons vaknade 2,5h efter att jag lagt mig. Powernapen där alltså!
 
Men det var det värt! En förbannat lyckad afton med ett förbannat vackert halsband!
Amen.